De långsiktiga konsekvenserna av de senaste årens händelser är svåra att överblicka. I västvärldens länder har det genomförts omfattande insatser för att dämpa pandemins påverkan på ekonomin. Centralbankernas styrräntor har sänkts och programmen av kvantitativa lättnader har utökats. Regeringar har sjösatt omfattande krisåtgärder och bedrivit en expansiv finanspolitik. De svenska kommunernas och regionernas preliminära bokslut för 2021 ser ut att innebära ett överskott i sektorn på uppskattningsvis 50–60 miljarder kronor, varav cirka 15–20 miljarder i regionerna och cirka 30–40 miljarder i kommunerna. Det är dock viktigt att påpeka att flera kommuner och någon region även kommande år bedöms behöva vidta åtgärder för att få ekonomin i balans.
Det starka resultatet beror främst på en oväntat snabb återhämtning av den svenska ekonomin, samt att skatteintäkter har ökat. Andra bidragande orsaker är en hög finansiell avkastning på placeringar, tillfälliga pandemirelaterade tillskott, lägre efterfrågan av vissa verksamheter kombinerat med låga räntor på skulderna och en lägre investeringstakt än normalt.
I en stark konjunktur är det viktigt att gå från efterfrågestimulans till strukturåtgärder som gagnar den långsiktiga ekonomin. Det handlar enligt SKR:s ekonomirapport från hösten 2021 särskilt om tre områden; att få personer som står långt från arbetsmarknaden i arbete, att genomföra klimatrelaterade investeringar och att ställa om välfärden med hjälp av digitalisering och modern teknik.
Ett skäl till att det är viktigt att få upp sysselsättningen bland grupper som står långt från arbetsmarknaden är att vi kommande år riskerar brist på arbetskraft både till näringslivet och till välfärden. Förutom arbetsmarknadsinsatser ställer det krav på kommuner och regioner att förändra arbetssättet och i högre grad använda tekniska lösningar som ger invånarna möjlighet att själva göra delar av de tjänster som annars kräver personella resurser.
Ett av skälen till den annalkande arbetskraftsbristen handlar om att vi nu går in i en period med låg befolkningstillväxt. Den senaste prognosen från SCB visar en väsentligt lägre befolkningstillväxt än i tidigare prognoser. I synnerhet gäller det grupperna barn och unga som nu beräknas minska och befolkningen i arbetsför ålder som ökar långsamt. Den grupp som ökar snabbast de närmaste tio åren, även i antal räknat, är personer över 80 år.
Demografins utveckling innebär att sjukvårdens kapacitet, i synnerhet personaltillgången, får svårt att matcha de ökande vårdbehoven. Därför behövs en omställning som gör det möjligt att öka effektiviteten och kvaliteten i vården. SKR och regeringen har genom överenskommelsen ”God och nära vård 2021 – En omställning av hälso- och sjukvården med primärvården som nav” den gemensamma ambitionen att skapa en mer samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård. Det ska ske genom en omställning som utgår från invånarens behov av ”en god, nära och samordnad vård” som stärker hälsan. Målbilden för omställningen är att primärvården i regionerna är navet i vården och omsorgen och att den samspelar med annan specialistvård på och utanför sjukhusen i regionerna, med kommunernas hälso- och sjukvård och med socialtjänsten.
En av de viktigaste frågorna för välfärden i dag och det kommande decenniet är kompetensförsörjningen. Behovet av välfärdstjänster fortsätter att öka samtidigt som andelen personer i yrkesverksam ålder minskar. Den demografiska försörjningskvoten varierar kraftigt mellan kommunerna och regionerna i dag och kommer att öka i nästan alla län fram till 2030. För att säkerställa en långsiktig kompetensförsörjning behövs olika strategier för att attrahera, utveckla och behålla medarbetare med rätt kompetens. Samtidigt behöver fler kunna arbeta längre under ett förlängt, förändrat och hållbart arbetsliv.
En stärkt beredskap för regionen handlar om att skapa säkra kritiska försörjningssystem inom exempelvis livsmedel, skyddsutrustning och läkemedel, el, IT, vatten med mera. Utvecklingen visar att det behövs en ökad förmåga att kunna hantera följder av de allvarliga händelser vi ser i en orolig omvärld, där bland annat cyberhot är en ökande förekomst.
En utveckling med översvämningar och bränder både i Sverige och Europa, tydliggör behovet av att anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det är därför viktigt att både anpassa verksamheterna så att de i så låg grad som möjligt bidrar till koldioxidutsläpp, men även att anpassa samhället inför ett förändrat klimat. I Klimatanpassningsutredningen (SOU 2017:42) gjordes en kostnadsberäkning för klimatanpassningsinsatser för översvämning, ras, skred och erosion som uppgick till 137–205 miljarder kronor fram till 2100 och utgörs till cirka 96 procent av åtgärder kopplade till översvämningar. SKR:s bedömning är att denna beräkning är för låg relaterat till de totala omställningar som behöver göras. Det behöver också tydliggöras bättre än i dag var ansvaret för anpassningarna ligger.
Eftersom ungefär hälften av kostnaderna inom kollektivtrafiken finansieras med biljettintäkter innebär det minskade kollektivresandet kraftigt minskade intäkter. Samtidigt har trafiken fortsatt i samma omfattning som tidigare, i enlighet med myndigheternas krav. Hittills beslutade och föreslagna statliga ersättningar för förlorade biljettintäkter, totalt 7 miljarder kronor under 2020–2022, är betydligt lägre än intäktstappet. Jämfört med 2019 beräknas de totala intäkterna ha minskat med över 17 miljarder, under dessa år. En väl utbyggd och väl fungerande kollektivtrafik är en viktig del i en hållbar tillväxt för regionen framåt.
Källa: Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)
